årskurs 1 - 5

Fair play

– en pjäs om vänskap, fotboll och hundar av Erik Norberg.

Kim är en av de som inte får vara med. Kim försöker vara som alla andra men det blir alltid fel. Han är fel. För högljudd. För stökig. Sämst på fotboll. Helt värdelös. Men så kommer Hunden in i Kims liv. Hunden är superbra på fotboll, superbra på att få folk att tycka om honom, så superbra så att till och med mamma och pappa tycker att allt han gör är bra. Tänk vad lätt att vara hund! Nu får plötsligt Kim vara med. Alla vill att han och hunden ska göra sina fotbollstrix – är det bara hunden de vill se?

Fair play är en del av:
From idea to action – performing children’s rights
Inom ramen för Svenska Institutets “Creative Force” har Svenska ASSITEJ erhållit ett bidrag för ett tvåårigt utbytesprojekt mellan Sverige, Moçambique, Sydafrika, Zambia och Zimbabwe. Målsättningen är att varje deltagande land genom en teater eller grupp arbetar fram en föreställning byggd på eller med tema från FN:s barnkonvention som i år firar 25 år. Som ett första steg kom 12 deltagare till bibu.se våren 2014 och deltog i en workshop
ledd av Cristina Gottfridsson. Projektet kommer att slutredovisas då alla föreställningar spelas på Harare International Festival of the Arts i Zimbabwe i april 2015 och svensk deltagande teater är Mittiprickteatern med Fair Play.

Fair play spelade på Harare International Festival of the Arts i Zimbabwe 28 april – 3 maj 2015

Premiär 9 februari 2015 på Påfågeln, St Eriksgatan 84, Stockholm

Av: Erik Norberg
Regi: Josefin Lennström
Scenografi & kostym: Anna Sigurdsdotter
Musik: Anders Nyström
Ljus: Mikael Tham

Skådespelare:
Våren/hösten 2015:
Jesper Arin, Henrik Gustafsson, Ulrika Hansson och Magnus Munkesjö

Våren 2016: Jesper Arin, Henrik Gustafsson, Ulrika Hansson och Pierre Tafvelin

Hösten 2016: Jesper Arin, Henrik Gustafsson, Ulrika Hansson och Magnus Munkesjö

Spelperiod: 2015-02-09 – 2016-12-09
Längd: 45 minuter
Publik: årskurs 1-5

Recensioner
Fair play

Hög svansföring

Lysande ­barnteater om att passa in

Äntligen! Efter en gråtrist inledning av barnteateråret drar Mittiprickteatern undan gardinen och släpper in sol och dagsmeja. Josefin Lennström, med ett pärlband av skimrande uppsättningar bakom sig, regisserar Erik Norbergs nyskrivna ”Fair Play – en pjäs om vänskap och hundar”. Äntligen infinner sig den där så exklusiva känslan av att jag helt bärs med av en historia och ett gestaltande.
Norbergs text får mig att tänka på Staffan Göthes genialt komplexa barndramatik där humor och bråddjup flätas till livsinsikt. ”Fair Play” handlar om längtan och om det svåra i att passa in.

Henrik Gustafssons Kim är helt på tvärs. Men ensamheten får ett slut när familjen utökas med hunden Voff. Jesper Arin gestaltar den bågstyrige, men smarte, hunden med dansande tasskraft. Som husse blir nu plötsligt ensamme Kim en del av ett ”vi” och i parken möts hund och husse med entusiasm av barnkollektivet.
Så måste Kim fara och hälsa på farmor och lämna hunden hemma. Under hans frånvaro möter Voff en rad nya vänner, men vilka blir konsekvenserna? Är Kim trygg nog att våga släppa sin hundvän fri? Och törs han lita på att också han, inte bara Voff, omfattas av de nya vännernas intresse och solidaritet?

Norbergs pjäs problematiserar och gör därutöver en rad fina iakttagelser. Med små medel och förskjutningar bygger text och regi en värld där lekande hundar och deras dialog meddels några gläfs, sammanfattar barnets/individens totala beroende: ”Vi har ingen kontroll över vilken familj vi hamnar i… Hundar har ingenting att säga till om. Nej vi behandlas nästan som… barn. Dom kan vara lite hursomhelst våra ägare. En del är snälla… Andra vet inte ens hur man klappar en hund…”

Hos Mittiprickteatern visar varje aktör att en människas känslor och tankar är långt mycket mer än vad antyds på ytan.
Josefin Lennströms uppsättning av ”Fair Play” utgör ett kraftfullt bevis för hur bra teater kan bli när dramatik, regi och ensemblespel gemensamt har hög svansföring.

Pia Huss, Dagens Nyheter 2015-02-20

Vänskap, rädsla och filosofiska frågor

Mittiprickteatern har haft dubbelpremiär.

/…/

För de lite äldre barnen (7–12 år) spelas “Fair play” av Erik Norberg. Det är en spännande och känslostark moralitet om ensamhet, vänskap och livets viktiga vägval. Och om barn, hundar och fotboll. På en rastgård träffas fyra vovvar, en av dem berättar sitt livs historia. På så sätt får vi träffa Kim, pojken som inte får vara med när det spelas fotboll i parken. Henrik Gustafsson gör honom till ett arglesset känslotrassel av komplex, självhävdelse och ensamhet. Han tinar inte upp förrän han får en hund. Jesper Arin är empatisk som människans bästa vän och visar sig vara en fena på fotboll.

Plötsligt förändras makt och status mellan barnen och Ulrika Hanssons retstickiga Hanna vill bli kändismatte. I Josefin Lennströms regi växlar skådespelarna snabbt mellan hundar och människor; Magnus Munkesjös skojigt överexalterade jycke förvandlas på ett ögonblick till pappa eller fotbollskompis. Berättelsen tätnar och svärtas av svek och sorg innan frid och glädje till slut sänker sig över rastgård och fotbollsplan.

Karin Helander, Svenska Dagbladet 2015-02-19

Detta är den del av recensionen som handlar om Fair play
Resterande del handlar om Sigges hemligheter (Mittiprickteatern) och Barbie-Nils & pistolproblemet (Teater Barbara).

ScenGalej, är en dag av liv och rörelse i Kvarteret Hallarna. Mittiprickteaterns Fair play – en pjäs om mobbning, tröst och en hund – var en av många föreställningar som visades upp av dans- musik- och teatergrupperna.

Kvarteret Hallarna surrar av liv och rörelse. Lärare, elever i alla åldrar, trängs under ScenGalej höstens utbudsdag då 18 teater-, dans- och musikföreställningar spelas upp på kvarterets alla scener till påseende för Östergötlands skolor och förskolor.

Merparten av grupperna är regionala, som Ung scen öst, Teater Papagena och Östgötamusiken. Hit kommer även turnerande grupper från andra håll. Bakom ScenGalej står Riksteatern Östergötland, Östgötamusiken, Dans i Öst, Norrköpings, Linköpings och Motalas kommuner i samarbete med Kvarteret Hallarna.

Mittiprickteatern, med hemmahamn i Stockholm, spelade Fair play för mellanstadiet. Pjäsen har ett allvarligt tema.

Vad gör man om man är 8 – 10 år och inte riktigt får vara med när kompisarna spelar fotboll? Vilka känslor måste inte ett sådant barn vara tvunget att hantera och härbärgera? Inte kan man tala med mamma och pappa om det.

I en teaterpjäs för barn måste det gå bra till slut. De barn som tittar måste få hjälp att inse och förstå för att få syn på sitt eget agerande och kanske ändra sitt beteende. Den mobbade måste få tröst – jo, det kan ändras.

En barnpjäs kan inte vara alltför allvarlig. Den måste också vara rolig och överraskande. Det är denna pjäs. Det är fart och fläkt, det är verkligen fysisk teater. Skådespelarnas kroppsspråk är plastiskt och de kan snabbt ändra sitt rörelsemönster från att vara barn till att vara hund.

Det är nämligen en hund som gör att allt löser sig till det bästa. Den mobbade pojken får nämligen en hund, som han försöker lära en massa fotbollstricks. Men det måste finnas en ordentlig intrig, som ställer allt på sin spets så att barnen kan få sin förlösning. Den mobbade skickas iväg till farmor för en tid och hunden får istället gå ut med kompisarna, som är duktigare än han själv på att lära ut fotbollstricks. Så när han återvänder kan hunden allt. Vems är hunden nu egentligen?

Nu visar det sig att barnen själva kan reda ut problemet. Fast först måste hunden rymma så att alla inklusive publiken blir rädda. Händelsen men den försvunna och återvändande hunden får barnen – och föräldrarna – att få upp ögonen för problemet

Rädslan får barnen att inse att alla älskar hunden och de förstår att man faktiskt kan dela med sig av något man äger men att man inte får ta något ifrån någon som den andre älskar.

Detta är en moralitet med humor och kärlek och insikt om hur barn kan ha det. Jag är ju vuxen och jag tror att nästan alla människor har någon erfarenhet av att bli ställd utanför någon gång.

Tänk om man som barn hade fått möjlighet att se teater av detta slag. Kanske hade det varit lättare då att vandra in i vuxenvärlden.

Jag kan verkligen rekommendera alla låg- och mellanstadieskolor (pjäsen finns i två versioner) att beställa denna föreställning.

Anna-Lena Höglund, kultursidan.nu 2015-10-15

På gång

Biljetter till våra scener, förskola/skola
AnaMaria Suazo Swahn
072 542 90 10
anamaria@mittiprickteatern.se

Turné och uppsökande verksamhet
Anna Holmkvist
072 542 90 20
anna@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / regissör
Josefin Lennström
073 646 91 64
josefin@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / regissör / skådespelare
Magnus Munkesjö
070 676 61 70
magnus@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / producent
Rolf S. Nielsen
0739 31 00 84
rolf@mittiprickteatern.se

 

Stora scen – Påfågeln
St Eriksgatan 84, Stockholm

Lilla scen – Emågatan
Emågatan 36, Bagarmossen

Kontor
Kebnekaisevägen 7, 167 35 Bromma
08-15 33 12
info@mittiprickteatern.se