årskurs F - 3

Lilla kritcirkeln

– i spansk miljö, med massor av musik, färg och fart och fyra skådespelare presenterar Mittiprickteatern Lilla Kritcirkeln av Alfonso Sastre.

Lilla Kritcirkeln myllrar av folk och fä. Med en rad kostymbyten, assistans av leksakshundar, ballonger, oförmodade entréer och allt annat teaterpåhittigt förflyttar fyra skådespelare oss rätt ut i det spanska stadslivet.

Det är här lilla Paca samtalar med ballongförsäljerskan. Det är här i huset intill som överklassflickan Rosita bor, och eftersom hon är en bortskämd flicka är det inte underligt att hon en dag slarvar bort sin vackra docka. Fast ingen kan förstås kalla den dockan fin längre. Ratad och trasig hittas dockan av Paca som tar hand om den med kärlek och omsorg. Paca ger henne ett nytt liv med rent ansikte, fastsydda lemmar och nya kläder. Men se då väcker dockans nyvunna skönhet åter Rositas begär. Rosita vill ha dockan tillbaka, men inte vill Paca lämna den ifrån sig! Vems är dockan? Det är nu man måste ta till en domare – lumpsamlaren gör provet med kritcirkeln!

Premiär 24 mars 2002 Teater Påfågeln, St Eriksgatan 84, Stockholm

Manus: Alfonso Sastre
Översättning: Francisco J Uris och Ingvar Boman
Bearbetning: Cleo Boman och Carsten Palmær
Regi: Cleo Boman
Scenografi & kostym: Carina Søe-Knudsen
Kostym & mask: Mirjam Önner Angleflod
Rekvisita: Ragnhild Fridholm
Musik: Anders Nyström
Ljus: Mikael Tham

Skådespelare:
Våren/hösten 2002: Violetta Barsotti, Lennart Gustafsson, Ami Rolder och Eva Welinder

Våren/hösten 2003: Tove Olsson, Lennart Gustafsson, Ami Rolder och Eva Welinder

Spelperiod: 2002-03-24 – 2003-11-19
Längd: 45 minuter
Publik: årskurs F-3

Recensioner
Lilla kritcirkeln

Vem har rätt till dockan

/…/

En anna av de äldsta Stockholmsbaserade fria grupperna, Mittiprickteatern, har också haft premiär. Även Alfonso Sastres Lilla kritcirkeln (eller berättelsen om den övergivna dockan) kretsar kring två flickors konflikt och motsatta intressen, men diskuterar begreppet äganderätt.
Denna 70-talsklassiker förflyttar Brechts kaukasiska kritcirkel till barnens värld, där striden står mellan överklassflickan Rosita och städerskans dotter Paca. Eva Welinders näbbigt bortskämda Rosita kastar bort sin dyra men sönderlekta docka. Den hittas av Violetta Barsottis rejält renhjärtade Paca, som får dockan lagad, rengjord – och älskad. Men Rosita kräver den nygamla dockan tillbaka och vem äger den egentligen? Rosita som har kvitto eller Paca som vårdat den?
Spelstilen är rak och frankt utåtriktad, utan krusiduller men med publiktillvänd energi. Scenografin är Picassoinspirerat kubistisk. Spelplatsen är ett torg, där de fyra skådespelarna sätter sprätt och färg på den spanska stadens folkliv genom oupphörligt ila förbi som varierande rollfigurer, vilka ibland brister ut i sång eller fungerar som berättare.
Mittipricks Lilla kritcirkeln sjunger rättvisans lov med en ton av handfast minikarneval.

Karin Helander, Svenska Dagbladet 2002-04-22

Det här är den del av recensionen som handlar om Lilla kritcirkeln.
Resterande del handlar om Den där Jenny (Fria Teatern).

Cirkelstudier. Brechts klassiker har blivit en ny historia

Det känns märkligt att ange Alfonso Sastre som upphovsman bakom ”Lilla kritcirkeln” vars grundhistoria väl ändå måste vara Bertolt Brechts. Det var ju han som skrev ”Den kaukasiska kritcirkeln”, pjäsen som diskuterar två kvinnors rätt att kalla sig mor, och prövar saken när domare Azdac ritar upp en cirkel i vars mitt han placerar pojken kvinnorna konkurrerar om.

Men i Sastres omskrivning har ”Lilla kritcirkeln” faktiskt blivit en egen historia. Cleo Boman står bakom Mittiprickteaterns uppsättning som myllrar av folk och fä. Med en rad kostymbyten, assistans av leksakshundar, ballonger, oförmodade entréer och allt möjligt annat teaterpåhittigt förflyttar ensemblen oss rätt ut i det italienska stadslivet. Det är här lilla fattiga Paca (Violetta Barsotti) samtalar med ballongförsäljerskan (Ami Rolder). Det är här i huset intill som rika Rosita (Eva Welinder) bor och eftersom hon är en bortskämd flicka är det inte underligt att hon en dag slarvar bort sin vackra docka.

Fast ingen kan förstås längre kalla den dockan fin. Ratad och trasig hittas den av Paca som ger henne nytt liv med rent ansikte, fastsydda lemmar och nya kläder. Men se då väcker dockans nyvunna skönhet åter Rositas begär. Det är nu man måste ta till en domare (Lennart Gustafsson). Och precis som en gång hos Brecht dömer han så att den rätta (dock-)modern är hon som tagit hand om sin docka med kärlek och omsorg. Inte hon som fött och övergivit eller som här, har kvittot kvar men sedan tröttnat på dockbarnet.

Det här är en pjäs som genialt sammanfattar begreppen respekt och kärlek. Men en god historia har förstås många andra fördelar, till exempel förmågan att inspirera till ett lustfullt skådespeleri.

Pia Huss, Dagens Nyheter 2002-04-29

Biljetter till våra scener, förskola/skola
AnaMaria Suazo Swahn
072 542 90 10
anamaria@mittiprickteatern.se

Turné och uppsökande verksamhet
Anna Holmkvist
072 542 90 20
anna@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / regissör
Josefin Lennström
08 502 745 26
josefin@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / regissör / skådespelare
Magnus Munkesjö
08 502 745 27
magnus@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / producent
Rolf S. Nielsen
08 502 745 28
rolf@mittiprickteatern.se

Stora scen – Påfågeln
St Eriksgatan 84, Stockholm

Lilla scen – Emågatan
Emågatan 36, Bagarmossen

Kontor
Kebnekaisevägen 7, 167 35 Bromma
08-15 33 12
info@mittiprickteatern.se