årskurs 7 - 9 & gymnasiet

Sista stenen

Sista stenen bygger på en uppmärksammad händelse i Australien 1994.

Två tonårskillar på en motorvägsviadukt. De har en trave stenar framför sig som de turas om att kasta ner mot de passerande bilarna på motorvägen.
– Där kommer en lastbil! Din tur!
– Shit! Miss!
– En Merca! Din tur!
– Miss! Men nära.
– Skitsnack, det var en mil emellan.
– En Volvo – nu!
– Träff……

Sista stenen bygger på en uppmärksammad händelse i Australien 1994, men samma sak utspelas alltför ofta här och idag.
Två unga pojkar, 13 och 15 år gamla, står inför rätta för att ha kastat stenar från en motorvägsviadukt och därigenom förorsakat en bilförares död.
Det är en föreställning som diskuterar moral, utan pekpinnar, och som ställer stora och svåra frågor – som det inte finns några lätta svar på.

Föreställningen pendlar mellan uppsluppen humor och gastkramande spänning. De båda pojkarna och de två poliserna som förhör dem spelas av två skådespelare. Sekundsnabbt skiftar de mellan de olika rollerna – ibland är alla fyra på scenen samtidigt.

Premiär 21 mars 2003 Teater Påfågeln, St Eriksgatan 84, Stockholm

Manus: Tom Lycos och Stefo Nantsou
Översättning: Gunilla Diehl
Regi: Cleo Boman
Scenografi & kostym: Carina Søe-Knudsen
Scenografiassistent: Ragnhild Fridholm
Musik: Anders Nyström
Ljus: Mikael Tham

Skådespelare:
Johan Humlesjö och Magnus Munkesjö

Spelperiod: 2003-03-21 – 2004-03-12
Längd: 50 minuter
Publik: årskurs 7-9 & gymnasiet

Recensioner
Sista stenen

Tonträff i skickligt spel om unga pojkars våld

När blir man ansvarig för sina handlingar? Som elvaåring? Vid 13, 15 eller 18 år? Vid vilken ålder ska terapi övergå till straff? När blir pojkstreck till brott?
Om detta har australiensarna Tom Lycos och Stefo Nantsou skrivit högstadiepjäsen ”Sista stenen” som Mittiprickteatern nu spelar på turnéer landet runt – just för målgruppen. Texten är av typen ”varnande exempel” eller ”tänk på konsekvenserna innan…” men fylld av närvaro och nu.
Stycket, som bygger på ett autentiskt fall, handlar om en 13-åring och en 15-åring som triggar varandra till olika kraftmätningar och utmaningar. Till sist slänger man stenar från en bro och orsakar dödsfall och skador. Samma dag jag ser pjäsen är tidningarna fyllda av rapporter om två unga, svenska tonårsgrabbar som slagit ner en 80-åring med ett basebollträ för att komma över hennes portmonnä.

Mot en enkel halvcirkelfond utspelas dramat med enkla medel. Skådespelarduon Johan Humlesjö och Magnus Munkesjö spelar tonåringar, som söker adrenalinkickar, tabun och spänning men byter också roller till poliser och advokater genom att bara byta röst, keps eller dra upp et blixtlås.
Regissören Cleo Boman hittar, med hjälp av skådespelarna, skickligt helt rätt tonlägen med lån från dataspelsvärlden där våldet bara är grafik på en skärm. Utspelet och direktkontakten är maximal och blir 50 minuter koncentrerad moralitet. På fem minuter slår två barn sina liv och framtid till spillror.
Det man inte hinner med att diskutera är den testosteronfyllda manlighet av australiensisk typ som utgör grund för pojkarnas ageranden. Den Bli-en-riktig-man-skola som vi här ser exempel på, härmning som spårar ur – men genom detta tydliggör en grundstruktur vad gäller könsroller. En diskussion som här ligger latent under upsättningen.

Lars Ring, Svenska Dagbladet 2003-05-04

Sista stenen förändrar livet

Två kriminalpoliser, två tonårspojkar. Långsamt och ödesdigert närmar de sig varandra i Mittiprickteaterns föreställning ”Sista stenen”.
En pojke sparkar ut en sten över motorvägen, den krossar en bils vindruta och föraren dör. I ett enda ögonblick förändras pojkarnas liv för alltid. De förhörs av polisen, häktas, inväntar rättegång.
”Sista stenen” utspelas i Australien, pjäsen bygger på ett rättsfall från 1994. En 13-åring, Shyboy, och en 15-åring, Yahoo, driver omkring en försommarsöndag. De hamnar i ett stenbrott och tar därifrån med sig stenar upp på viadukten. Yahoo är ledaren som låter Shyboy kasta första stenen mot trafiken under dem – och det blir även han som drar iväg den sista.

Regissören Cleo Boman låter skickligt skådespelarna Johan Humlesjö och Magnus Munkesjö växla mellan de slängiga pojkarna och de strama poliserna. Föreställningen bygger mycket på ljud och koreografi, ett skämtsamt slagsmål med ”poff” och ”slam”, allt tonårsautentiskt inspirerat av kampsporter och dataspel.
Dessa andningspauser behövs i det mörka dramat, där allt länge pekar käpprätt åt skogen för killarna, och där de två polismännen visar på två sidor av skeendet: Det brutala fördömande och det milt försonande.

De olika synsätten är desamma i Australien och Sverige, även om lagar och rättssystem skiljer sig åt. Jag hoppas innerligt att svenska myndigheter hanterar liknande fall mer humant än de australienska.
”Sista stenen” slutar i yttre försoning men pojkarnas inre har demolerats, likt vindrutan när stenen kom farande genom luften.
Johan Humlesjö och Magnus Munkesjö är fantastiska som pojkarna och de gör även poliserna mycket trovärdiga. Högstadieeleverna i publiken fick se en pjäs med stark förankring i deras egen vardag, som med en enda spark kan förändras.

Karin Nurmi, Hallandsposten 2004-03-10

På gång

Biljetter till våra scener, förskola/skola
AnaMaria Suazo Swahn
072 542 90 10
anamaria@mittiprickteatern.se

Turné och uppsökande verksamhet
Anna Holmkvist
072 542 90 20
anna@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / regissör
Josefin Lennström
073 646 91 64
josefin@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / regissör / skådespelare
Magnus Munkesjö
070 676 61 70
magnus@mittiprickteatern.se

Konstnärlig ledare / producent
Rolf S. Nielsen
0739 31 00 84
rolf@mittiprickteatern.se

 

Stora scen – Påfågeln
St Eriksgatan 84, Stockholm

Lilla scen – Emågatan
Emågatan 36, Bagarmossen

Kontor
Kebnekaisevägen 7, 167 35 Bromma
08-15 33 12
info@mittiprickteatern.se